Tänk att min "äkting" Anna Backlunds lilla vita - en fin stickling som jag fått av en god vän som i sin tur är vän med denna Anna Backlund har äntligen börjat blomma. Så glad man blir av en blomma   

Nu ahr det gått några dagar sedan vi hittade den lilla svartvita kattungen och den har ätit bra men varit skygg hela tiden. Vi har itne tvingat oss på den utan endast pratat lugnt och vänligt med den och till min förvåning så sträckte den på sig och svarade med lite mjau igår . Tänk att man kan bli glad för så lite. Jag skulle bara vetat hur bra det skulle bli...men jag ska inte gå händelserna i förväg.

Imorse var jag ute som vanligt och skulle ge kissen frukost och jag pratade lika vänligt och mjukt som vanligt- kissen åt och gick runt mina fötter och började spinna. Jag satte mig i en stol jag har ståendes där kissen bor och efter en stund när "motorn" gick på högvarv" låtsades jag leka lite med mitt pekfinger på mitt lår. Mycket intresserad följde kissen mitt fingers rörelse och vips hade den hoppat upp i mitt knä och attackerat mitt finger. Försiktigt strök jag den över ryggen och fick omedelbart svar genom att motorn lade i en överväxel och den tryckte sig mot mitt finger. Sen hoppade den ner -precis som den upptäckte var det var som höll på att hända. Lugnt satt jag kvar och gjorde om proceduren. Jag hann knappt röra på mitt finger förrän kissen satt i mitt knä och spann högt och ljudligt. Jag lade försiktigt handen över ryggen och strök den samtidigt som jag fortsatte prata som jag hela tiden har gjort. Och till min stora lycka så började kissen stryka sig mot min hand, åla sig och krumbutk sig för att få så mycket smek och kel som möjligt. Nu har jag nyss kommit in från kissen och jag har nog suttit ute hos den i 40 min och den har hela tiden legat i min famn och ålat och spunnet så högt så jag har nog aldrig hört en liten kattunge spinna SÅ högt. Stundtals har den lagt sig på min axel- kört in ansiktet i min hals blans mitt hår och slickat min hals, haka och kinder och nypt mig i näsan ett par gånger. Tänk att denna lilla underbara kattunge är så tillgiven trots att det inte är länge sedan vi fann den.
Jag blev riktigt tårögd där jag satt och jag njöt av varje sekund då det lilla Pyret gjorde allt för att visa sina ömhetsbetygelser.
Idag skulle jag gjort en massa saker men jag vet redan nu att den listan stryker jag och nu ska jag strax gå och kela med vårt lilla pyre igen.

Ska försöka ta något kort idag på vår lilla nya älskling...

Vi har haft en eländesperiod med våra hundar men nu känns det som det har vänt  

Så var det då dags för avslutning- Efter en kul höst och vår med mycket skogsprat och studiebesök i olika skogar så fick vi avsluta ute hos vår lärare Bosse Nyman. Efter en skogsguidning var det till slut dags för grillad korv och kaffe med kaka intill den vackra dammen som Bosse själv har grävt.

igårkväll skulle jag och min man gå och titta till våra köttdjur/Herefordar, bla för att se så att alla mådde bra och räkna dom. Allt var bra- vi såg en av ungrävarna som jag inte gillar eftersom jag har höns som jag är rädd om men så gick vi sakta tillbaka. När vi kommer bakom vår lagård så hör jag ett konstigt ljud  och vad får jag se? Under vår betesbur sitter en pytteliten svartvit kattunge som skriker och ser väldigt mager ut. Den kan inte vara äldre än 6-7 v.  Stackars lilla pyre- hur har den kommit dit?? och vart e mamman? Har den fler syskon?

Den skriker hjärtskärande hela tiden och stirrar på oss med sina stora ledsna ögon så efter lite funderande kilar jag till slut in efter en kattbur och burkmat. Att den är jättehungrig behöver vi inte fundera över för den är så vass över ryggen och magen är indragen. Jag häller ut lite burkmat i kattburen- sätter den en liten bit från kattungen som fortfarande skriker i högan sky. Vips kilar den in och börjar äta- jag kastar igen burdörren och snabbt som ögat har jag fångat den.  Snabbt bestämmer vi oss för att ta med den hem- här kan den inte sitta och svälta ihjäl.

Sagt och gjort- väl hemma får den en kattlåda med träpellets i- vi vågar inte ha kattsand ifall den äter det i sitt hungriga tillsånd. En liten skål med vatten och ett fat med lite lite burkmat- vågar inte ge torrfoder eftersom den ser uttorkad ut. Sen lämnar vi den när vi plockat bort dörren från kattburen.

Det första jag gjorde imorse var att kila ner till den och se hur den hade det. Mätt och nöjd satt den gömd inne i kattklätterställningen. Ska se om jag kan få "prata" lite med den ikväll- ska också gå ut och kika på stället där jag hittade den om det finns fler kattungar där....en konstig upplevelse och mina frågetecken har inte rätat ut sig än...för art har den kommit ifrån? och varför var den själv?

Äntligen har jag lyckats få honom på kornet- ja inte i bössans mynning utan i kamerans objektiv. En stilig herre som jag har sett glimtar av under hela sommaren - han har försiktigt stigit ut i vår veteåker tillsammans med en get och ett smaldjur. Han är en väldigt speciell bock eftersom han har extra långa horn och är vithårig i ansiktet så han är nog ingen ungdom. Stilig är han....

Augustina rockar loss....

Denna dagen gick i semesterns tecken- min man och jag gjorde Borgholm hela dagen med god mat och fika på mysiga restauranger inne i Borgholm- en lång skön promenad nere i hamnen efter att vi köpt hemgjord glass och hallonsorbet som vi gick och mumsade på i solskenet.

När kvällen kom hade min man en överraskning på lut: vi skulle åka bort till Borgholmss slottsruin - stolar hade han packat ner och vi slog oss ner för att få en helkväll med Nöjeskompaniet och "Augustina" och "Jojje" och en skitkul kille som hette Nils Åkersson.

Det är nästan stört omöjligt att orka ta fram stickningen- jag häpnar för jag har sett fram emot att få sitta och sticka vid strandkanten- men värmen är pressande och krävande och all energi går åt att bara doppa sig och dricka vatten.

Efter en resa norr ut i länet råkade jag på något som det är evigheter sedan jag såg : massor med vilda smultronplantor - illröda av alla bär som bara väntade på att plockas. Resultatet blev att jag åt en massa smultron av de jag plockade- det gick bara tine att låta bli och så en stor skål full med vilda smultron som jag gjorde sylt på- tänk att ta fram sylten i höst när regn och rusk härjar utanför fönstret och lägga på en klick av denna sylt bredvid nyvispad krämig vispgrädde på nygräddade guldgula äggvåfflor. Jag tror faktiskt att det kan kännas som om man har sparat lite sommar på burk då:-))

äntligen är jordgubbarna här och de doftar sommar och sol och tankarna går till bad och fika i strandkanten.

Visst kan man känna både smaken och doften av dem...solvarma och söta ....

På midsommarafton när hela "tjocka släkten" var samlad gick det åt 7 l jordgubbar...

Den fina skålen fick jag av mina härliga 3 döttrar som vet vad jag gillar- både skålen och jordgubbarna var toppen.

Mellantjejen hade bakt en toppengod ny sorts kladdkaka med smak av dajmgrädde ovanpå...den gick åt som smör i solsken efter sill, nypotatis, gräddfilsås,gräslök, köttbullar och prinskorv till de som inte åt sill.

Så gick färden till Påryd för att titta på den årliga midsommarfestivalen som innehöll lite färre ekipage än vanlkigt men lika kul för det. Bilder kommer...